Onsdag

Jag har hamnat i något slags mellanläge. Fastnar gärna med blicken, ryser och känner min molande värk i magen. Hunger. Yrsel. Huvudvärk. Trötthet. You name it. Jag känner mig uppgiven och oengagerad. Missanpassad var jag än är. Känner hur min utstyrsel klär mig fel. Vet att min fasad sjunker samman. Möts av ovetande blickar. Som säger mig att de undrar, de kanske vill veta vad det är med mig. Det vill jag också. Men mitt i denna ram som omringar mig så är jag än så länge inte dum nog att veta varför. Min IQ räcker fortfarande så långt att jag vet att orsaken handlar om hur jag behandlar min kropp. Jag låter den gå på tomgång. Hjärnan utan bränsle och muskler som inte orkar. Jag har inte svaret på varför, varför jag gör såhär. En undermedveten banting. Det känns bara inte ok att äta. Jag är inte värld det. Jag skulle ju prestera, vara världsbäst, allas önskan. Någon att se upp till.

...Sammanfattningsvis, min kropp är inte i skick och jag vet att jag gör fel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0