Din trygghetsbubbla

Ett bra tag sedan jag lämnade ett avtryck. Jag tror det beror på min såååååååå-jättttttttte-roligaaaa-liiiiiiiiv. Desto mer tiden går ju mindre tankar har jag kring vad jag ska/får äta och inte. Jag ödlsar inte heller energi till att räkna kalorier, fettprocent och så vidare. Det skrämmer mig, och jag är så fruktansvärt rädd att måsta lämna den trygghet jag har. Någon slags dubbelmoral blir det av hela paketet. För jag är så rädd att öka i vikt. Tänk dig:

Du har precis klättat upp på den högstra trampolinen 15 meter upp och du vet att du ska utanför din "trygghetsbubbla". Du är rädd för att bli rädd, sårad eller ledsen. Desto mer du går utåt på trampolinen, ju mer tänjer du på din trygghetsbubbla som du inte vill kliva ur. Att sticka ut huvudet från trampolinen gör att du tappar andan och inte får tillgång till luft. Känns det bra att inte kunna andas? Prova och se hur det känns. Men när man väl klivit ut i den tomma luften i väntan på att något ska hända så möts du inte av något annat än ett lyckorus. I själva verket är grunden till trygghet, tron på oss själva. När du är påväg upp mot ytan och ljuset, får du en slags kick, som gör att du vill göra det igen. Precis när du kommit ovanför vattenytan, så kippar du efter luft som om du hade varit utan syre i flera minuter. I själva verket är vi inte rädda för det som finns runt omkring oss, utan vi är rädd för våra känslor, vårt agerande och vår egen betydelse.

I övrigt ska jag igga playan om två veckor. Känner mig som en jättesäl, en gris strax före slakt, en kossa med tvillingar. Budskapet ligger i att jag har ångest över att visa mig som det jag ser ut nu. Nu är jag dötrött. Måste sova. Nu, nu, nu...

Kommentarer
Postat av: Lissie

Smart liknelse. Det är ju sådär det är.

Kramar och lite extra pepp till dig :)

2010-05-07 @ 19:17:53
URL: http://thinline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0