Gårdagen var katastrofal. Jag vet inte vad som hände, eller vad jag tänkte. Men söndagen var en evig transportsträcka med mat, mat, mat. Idag, så har det också varit annorlunda. Allt jag tänkt på har handlat om godis. Konstigt, och här sitter jag, lika fångad som alltid med min lilla godispåse.

Fjärilar i magen finns det också. Men tankar om närhet och blottande, skrämmer mig. Framtidsplaner gör mig oviss. Ibland vet jag inte vad det är med mig, vad människor ser hos mig, varför jag ser mig på ett annat sätt, varför är jag klok, men ändå så jävla osmart? Jag dör lite åt tanken, över att ingen kommer nånsin kunna älska mig.