Ett kliv ut i vuxenlivet. Nu är jag student, men inte lika fullbordad som de övriga studenter. Till hösten kommer jag att fortsätta läsa de ämnen som jag lämnat nu på våren då livet varit riktigt tungt. Min sjukdomshistoria, okej... nu lät det lite falskt, "historia". Men ni förstår..? Styrkte till min förlängda skolgång. Känns på något vis som ett misslyckande. Jag klarade inte skolan, men å andra sidan så borde jag se detta som något bra. "Vilken tur jag har som inte behöver ha ångest över dåliga studieresultat, utan istället får chansen att visa vad jag går för" Men oavsett vilket som, ger mig ångest. Har sedan slutet av mars hunnit ha, körtelfeber fyra öroninflamationer, en ögoninflamation, magsjuka och NU svinkoppor OCH öroninflamation IGEN!! Och utöver det en ätstörning, och värst av allt är att den klarat sig så bra nu på sistone. Alla hjärnspöken har hållt sig undan. Det enda jag får ut av mitt liv just nu är bara en massa virus.