Jävla kräkångest

Jag har det, jag säger det igen, och förmodligen inte den sista gången heller, jag hatar ångest, hatar mat, hatar utseenden, hatar kroppsideal, hatar speglar där allt påminns om hur äckligt och fel allting är. Hur "bullen" på magen växer. Hur "fettknölarna" på benen växer.

Allvarlig, seriöst, jag-verkligen-menar-det. Jag förstår mig inte på mig själv. Förstår inte varför jag ska äta när jag vet vad som sker sen. Förstår inte varför jag inte stannar vid en macka ibland, utan varför ska det bli tre? Kan inte förklara mig själv. Nu mer hakar jag bara på.

Müslin, de två mackorna och en bit sockerkaka, var såååååååååååååååååååååååååå onödigt. Varför kan jag inte stå emot bara? Varför ska jag lura kroppen och äta, försöka intala mig själv om att "Men detta kommer att stanna där, jag förtjänar det här". Det fungerar inte så längre. Varför kan jag då inte låta bli, allt är ett slöseri, på pengar, mat, mig själv och så vidare. Hopplöst, vansinnigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0