Något som distraherar mitt friska tänkande är detta att många förknippar och likställer ätstörningar med smalhet. Anorektiska utseenden. Jag begriper inte att jag själv tänker att jag måste gå ned dessa kilon, för att kunna erkänna mig som sjuk. Jag kan inte ligga på det normalviktiga. Hela veckan har jag ätit väldigt lite. Och för två veckor sedan vägde jag nästan fyra kilo mer än vad jag gör nu. Jag vet inte vad som är mitt problem. Jag behöver inte göra mig av med maten för att gå ned i vikt. Jag kan, om jag vill, om jag skärper mig.

Jag vill inte vänta tills nästa fredag på ett nytt möte hos ätstörningsenheten. Jag vill inte dit. Jag svajar mellan att vilja och inte vilja. Jag ringde min kurator/psykolog (vet faktiskt inte vad hon är???). Men hon hade en kurs och skulle bli borta hela dagen. Men jag lämnade ett meddelande och bad henne ringa mig.