Motvind

Det känns som om hela mitt liv går i hård motvind. Idag kan jag inte ens förmå att känna en slint av glädje. Hur bra kan man egentligen må efter tre dagars överätande, tre gånger. Min lärare tycker att jag ska söka förlängd studietid. Och när jag berättade för mamma, att jag faktiskt inte mår helt okej. Jag mår inte bra, jag orkar inte ta itu med det enklaste som finns. Så blev hon liksom sur, som om jag gjort något fel. Hon fick mig att känna att det var mitt fel att jag mår såhär. Och till vis del, så ja, det kanske är så. Alla känslor som finns flätar sig samman till någon destruktivitet och det enda jag känner för är att rasa samman. Bryta min fasad, lägga mig ned och vakna en vacker dag... då jag kan vara den jag egentligen är, mitt vanliga jag.

Jag känner mig som en tyngande länk. Som i tid och otid tappar försvinner från verkligheten. Jag känner mig nästan apatisk, oberörd och annorlunda i jämförelse med alla andra. Jag kan inte längre vara klassens pajas, som skojar runt i klassrummet. Förväntas inte längre att vara den personen. Det går inte att le åt saker jag tidigare gjorde. Det går inte längre att skratta åt skämt som är sämst i världen. Det är inte roligt nu. Nej, jag hatar det.


Kommentarer
Postat av: ch

men vad är det som fungerar då? hur kommer man ur detta? och vill man ens går ur? de är ju en trygghet att alltid kunna kontrollera vad man äter osv...

2010-02-18 @ 09:47:02
URL: http://eenevigkamp.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0