Läste ett blogginlägg där en tjej beskrev skuldkänslan som den värsta känslan. Och jag låg och grubblade över detta innan jag somnade inatt. Jag tror att skuldkänslan är den ohållbara känslan som finns (..för min egen del iallafall). Ångest är ju också en som förståss toppas jobbigaste-känslan-listan. Men ångesten kan man hantera, på ett eller annat sätt. I mitt fall, så kan jag välja om jag vill äta sallad eller korv och makaroner till middag. Väljer jag det sistnämda så får jag ångest. Men skuldkänslan kan komma som ett rullande klot, och trycka en till botten. Egentligen skulle det kunna ses som världens löjligaste sak, men jag kan få skulkänslor när min mamma skjutsar mig till en vän, eller träningen. Sådana små grejer som ingen annan överhuvudtaget tänker på. Det som rör skuldkänslorna mest är att de ofta kommer i efterhand, då kastet redan är gjort..

Ber om ursäkt, för det allt för röriga inlägget. Svårt att formulera sig rätt, och jag kanske inte når fram till någon heller. Men jag kom åtminstone fram till en ny insikt.