Identifiera er själva

Jag känner att suget på att överäta är så stort, det är oemotståndligt. Jag vet att här näst beger jag mig mot kylskåpet, skafferiet. Trots att jag redan är mätt. Och jag vet förklaringen och har endast mig själv att beskylla.

Idag orkade jag inte ta mig upp. Idag ville jag inte finnas till. Det gick inte att somna inatt, jag grubblade bara över morgondagen, praktiken. Och jag åkte inte, trots att min mor var ursinnig. Hon frågade mig "Vad är det för jävla fel på dig?" Hon var riktigt arg och jag kommer inte ihåg när hon var det sist. Tanken slår mig att jag är 18 år. Jag går skola för att jag vill det, och inte för någon annans skull. Och skulle hon bry sig så skulle hon aldrig vara arg på mig. Och jag vet att jag gång på gång också ljuger hon rätt upp i ansiktet om hon frågar om jag mår bra. Så det kanske inte är konstigt att hon tror att jag är en oambitiös och oengagerad dotter. Och jag hatar att inte kunna vara det längre. Och när hon säger skärp dig så gror det ett ännu större misslyckande i mig själv. Än sämre blir jag som dotter, kompis och elev.

Detta är då en del till orsaken, men framförallt den största är nog att jag vaknade 12.30 och hoppade över frukosten, jag var arg och for och cyklade 1,6 mil. Kom hem, var jättehungrig och åt. Fan också, så kräktes jag. Åkte till min vän, med godis för 23 kronor och lite cheezcrunchez eller hur det stavas. Ångest i mängder, ångest över att jag redan förstört allt.

Och jag sitter och frågar mig själv "Varför, varför, varför ska jag överäta? Vem säger att jag ska göra det?" Och jag kan inte svaret. Jag vet inte, ingen säger väl det? Jag själv vill ju egentligen inte det. Men något inom mig skriker om det, skriker mat mat, mat!!!





Ätstörningen är oövervinnerlig. Jag kan inte förstå mig på den eller mig själv.


Kommentarer
Postat av: borninjune

Jag försöker att samla mod och ringa henne. Vill göra det idag efter jobbet. jag hoppas att hon inte svarar och bara har pa telefonsvararen.



Att överäta är sa jävla jobbigt. Igar var jag sa full i magen att jag kände att jag aldrig mer ville äta. Varför kan man inte bara fa vara smal och inte vara hungrig/sugen?

2009-09-30 @ 14:43:03
URL: http://borninjune.blogg.se/
Postat av: annamaria

har samma känsla det här med och överäta, man känner sig så onormal, som ett djur. Jag vet hur det känns men du är inte ensam! önskar dig allt gott o Hoppas allt löser sig. kramar

2009-10-01 @ 21:04:54
URL: http://anonymaanna.bloggplatsen.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0