Jag var på möte med min skolkurator i Torsdags och jag är på väg nu, kanske, att ta ett steg mot det friska livet. Om 23 dagar så är jag arton år och då ska vi kanske, om möjligheten finns ha ett möte, vi tre. Hur jag ska lösa detta. Hur jag ska gå tillväga i framtiden. Och jag är så rädd. Hallå, tankar över mat har varit en del av mig hur länge som helst, hur ska jag leva utan dessa? Jag längtar till nästa samtal på Torsdag.

Annars så vandrar min vikt upp och ner, när skolan började vägde jag fyra kilo mer. Men kan gå upp fort också. Det är så jobbigt, men nu är jag snart nere i vad jag vägde som när jag var som "lättast". Det skrämmer mig också lite, att det går så fort. Att jag väljer att göra mig av med maten medan vikten rasar. Även om mitt mål är ju att vara smal, men jag ser framför mig hur jag isåfall kan komma att se ut kring jul. Dete vill jag ju inte, eller? Vill jag det? Kanske är det så att jag vill det nu. Jag vill helst att någon skulle låsa in mig på en avdelning, lära mig att äta vanlig mat. Mitt problem är inte att jag hetsäter, det gör jag aldrig längre. Aldrig! Någon överätning ja. Mitt problem är min svåra ångest efter att jag ätit något annat än sallad. Min svåra ångest som hindrar mig från att andas normalt. Sådana dyker upp när jag ätit en viss mat, eller när tankarna är på något övrigt som är jobbigt för mig.

Nu ska jag gå. Vi hörs!