Som jag har haft ont i magen idag. Men enda orsaken till problemet är att jag "straffat" mig själv, på ett eller annat sätt. I helgen har mina tankar gått i cirklar, flätat sig om vart annat. Jag förtjänar att ha ont, att gräva sig lite, lite till ner under jorden Äta, äta äta. Det enda jag gjort är att gömma mig i mitt rum hela dagen, och mig föräldrar har varit oroliga, tror jag. De har kommit ut och in och frågat om det är något, är du ledsen? Hände det något igår? Vill du ha något? Och så vidare.

Jag hatar mig själv för att jag är som jag är, eller kanske rättare sagt som jag blivit i nuläget. Jag är så dum ibland, är "hatisk", otrevlig och söker efter bråk hela tiden. Fast det är på ett omedvetet sätt. Ibland hinner jag agera då jag förstått vad jag tänkt säga. Som idag, mamma skulle tvätta mina kläder, och hon hade frågat mig en gång tidigare. Och jag svarade så jävla spydigt och otrevligt, "Men NEJ! du har ju för fan frågat hundra gånger redan?!#?#/("&!" Och kanske låter det verkligen inte så märkvärdigt för vissa av er, men för mig är det inte okej. Mina föräldrar är aldrig arg på mig. Kan dom inte skrika tillbaka då jag är elak, förstör för  mig, vad som helst. Måste dom bara "tacka och ta emot" mina agressioner, det är inte rättvist. Önskade att jag kunde spola tillbaka tiden många gånger.

Nu ska jag snart sova, börjar min praktik imorgon. Men först så ska jag göra något som inte är ok, orkar inte längre ha ont i magen och dö av ångest. Sen ska jag tjuvröka.

Godnatt.